Stund

Vad måttet användes till

Stund är i första hand ett vagt ord och i andra hand ett mått, och det är den ordningen SAOB redovisar. Den bestämda betydelsen är ett tidsavsnitt utgörande en tjugofjärdedel av ett dygn, alltså en timme, med belägg från Nya testamentet 1526 och framåt.

Att betydelsen var i praktiskt bruk visar bouppteckningar från Stockholm: ”1 timmeglas om ½ Stundh” 1668 och ”1 Hach Vhr som slogh alla fierdendelar och stundher” 1676.

Stunden kunde också beteckna andra bråkdelar av dygnet. SAOB redovisar en judisk fjärdedels dag och, närmare hemma, hyttbrukens arbetsindelning: arbetstiden vid hyttebruket indelades 1785 gemenligen i två stunder.

Stund var dessutom ett längdmått, den sträcka man går till fots på en timme, cirka 5 km, med belägg 1706–1783. Urban Hiärne likställer 1706 en halv stund med en dryg fjärdingsväg, och ett belägg från 1747 anger en fjärdedels stund till 1,25 km. Ordet lever kvar i uttrycket att någons stunder är räknade.

I systemet

1 stund = 1/24 dygn = 1 timme