Gross

Vad måttet användes till

Grosset är dussinets kvadrat. Ordet kommer av franskans grosse, elliptiskt för douzaine grosse, alltså stort dussin.

Enheten uppstod i partihandeln som packenhet för små, likformiga och billiga föremål, där styckräkning vore orimlig och vikt oanvändbar.

Det äldsta belägget i SAOB är från Stockholms tänkeböcker 1551, och det äldsta varubelägget gäller stålknappar 1640. SAOB anger att måttet numera särskilt gäller pennor och knappar.

Ur måttet bildades adverbet grossvis och i fackspråket verbet grossa, att dela eller packa i gross, belagt 1914.

Räknemåtten överlevde metersystemet: Almanack för alla 1922 räknar fortfarande upp gross, dussin, tolft, tjog, val och skock under rubriken stycketalsräkning.

Ordet är etymologiskt samma gross som i att handla i gross, alltså i parti, vilket 1734 års handelsbalk reglerade. Det är den betydelsen som lever kvar i dag, i grossist och grosshandel.

I systemet

1 gross = 12 dussin

En spridd förklaring

Ett ”stort gross” eller ”storgross” om 1 728 stycken, tolv gross, anges ibland som en svensk handelsenhet.

Vad som är belagt: Talet har inte kunnat beläggas i SAOB, Nordisk familjebok, Riksarkivet, Nationalencyklopedin eller tabellverken. Det belagda stora svenska handelstalet är storhundrade, 120 stycken, alltså 10 dussin eller 6 tjog, använt om osmundsjärn, spik, bräder, tallrikar, skedar och sydfrukter.