Skeppund
Massa
Motsvarar
170 kg
1 skeppund (viktualievikt)
Åt andra hållet: 1 t är 5,8813 skeppund.
- Period: 1665–1863
- Område: hela riket
- Vara: matvaror, specerier, kramvaror
Värden
| Värde | Motsvarar | Period | Användning |
|---|---|---|---|
| viktualievikt | 170 kg | 1665–1863 | matvaror, specerier, kramvaror · hela riket |
| stapelstadsvikt | 136 kg | 1665–1863 | stångjärn och garkoppar · stapelstad, t.ex. Stockholm och Göteborg |
| uppstadsviktTalet är den stadgade proportionen, 21 markpund stapelstadsvikt. En annan talserie anger 143,2 kg och kommer av att slitningsmarker räknades in vid justeringen av lödjorna. Serierna får inte blandas. | 142,8 kg | 1665–1863 | järn · uppstad utan utrikeshandelsrätt, t.ex. Örebro, Arboga och Västerås |
| bergsviktDen stadgade proportionen är 22 markpund stapelstadsvikt. Den justerade serien anger 150,3 kg. Samma tal gällde råkopparvikten, som kompenserade avbränningen vid garningen. | 149,6 kg | 1665–1863 | stångjärn och koppar · hammare, hytta och bruk i bergslagen |
| tackjärnsviktDen stadgade proportionen är 26 markpund bergsvikt. Den justerade serien anger 195,4 kg. | 194,5 kg | 1665–1863 | tackjärn · masugn i bergslagen |
Vad måttet användes till
Ett skeppund var alltid tjugo lispund, men vilket lispund som räknades berodde på varan och på var i transportkedjan vägningen skedde. Det är det mest missförstådda i hela det svenska viktsystemet.
De tre metallvikterna speglar kedjan bergslagen – uppstaden – stapelstaden, och skillnaden mellan dem var i praktiken den ersättning säljaren fick för frakten. 1665 års plakat skriver ut skälet: vikten ska behålla sin övervikt i bergslagen och uppstäderna ”för Metallernes swåra förssel skuld”.
Systemet kallas proportionerad övervikt, är belagt redan i Johan III:s fogdeinstruktion 1583 och avskaffades först 1863. Kronan införde det vid skatteuppbörden, sannolikt tidigt på 1500-talet, och det innebar i realiteten en skärpt skatt innan privata exportörer tog efter.
Tackjärnsvikten har en egen logik: ett skeppund tackjärn skulle teoretiskt räcka till ett skeppund stångjärn enligt bergsvikt, så smältsvinnet låg inbakat i måttet.
För att vikterna skulle gå att skilja åt i vågen gjordes lödjorna runda för viktualievikt och sexkantiga för metallvikt, och de senare stämplades med cirkel för stapelstad, fyrkant för uppstad och triangel för bergslag.
Före 1665 låg alla vikterna lägre: 1605–1634 vägde skeppundet viktualievikt 166,19 kg och stapelstadsvikt 132,95 kg.
I systemet
alltid 20 lispund; 4 skeppund viktualievikt = 5 skeppund järnvikt
Källor
- Mats Morell, Om mått- och viktsystemens utveckling i Sverige sedan 1500-talet, Uppsala Papers in Economic History 16 (1988)
- Gunnar Pipping, ”Några drag ur det svenska mått- och justeringsväsendets historia”, Dædalus 1967, s. 44–66
- 1665 års plakat om mått och vikt, 10 mars 1665, efter Stiernman, Samling utaf Kongl. Bref, Stadgar och Förordningar, bd 3 (1753)