Spelföring i en färg i bridge

Så fungerar det

Verktyget prövar alla sätt som motspelarnas kort kan sitta på och alla sätt du kan spela färgen, och väljer för varje antal stick det spelsätt som oftast lyckas. Du ser bara dina egna kort och det som har spelats, precis som vid bordet.

Chansen för en viss fördelning räknas med vakanta platser. Har motspelarna fem kort i färgen sitter de 3–2 i 67,8 % av fallen, 4–1 i 28,3 % och 5–0 i 3,9 %. Budgivning och tidigare stick, som kan ändra oddsen, räknas inte.

Motspelarna antas spela så bra som möjligt mot ditt spelsätt. De ser alla kort och vet hur du tänker fortsätta, så de täcker, duckar eller falskortar just när det lurar dig, men väljer slumpvis mellan likvärdiga kort. Det sista ger begränsat val: har en motspelare lagt damen är det troligare att knekten sitter hos partnern än att samma motspelare hade båda. Chansen som visas gäller alltså hur motspelarna än väljer.

Som i läroböckernas tabeller antas du ha obegränsat antal ingångar till båda händerna och själv spela ut i varje stick. Motspelarna spelar aldrig ut färgen.

Rätt spelsätt beror ofta på hur många stick du behöver. Med ess, kung, tia och två små mot tre små spelar du mot tian för fem stick, men tar för kungen först när fyra räcker, så resultatet visas för varje antal för sig, med planen för hur du fortsätter beroende på vad motspelarna lägger.

Resultaten har jämförts med två publicerade tabeller för färgbehandling och stämmer inom en halv procentenhet i 99 av 102 fall i den ena och i 1 518 av 1 588 fall i den andra. Där de skiljer sig kan tabellen innehålla ett fel, eller så låter verktyget motspelarna välja det kort som är sämst för dig.

Kombinationer där motspelarna har många kort kan ta ett par sekunder att räkna.

Så fördelar sig motspelarnas kort

Chansen för varje fördelning när motspelarna har ett visst antal kort i färgen och inget annat är känt. Talen räknas med vakanta platser, samma metod som verktyget använder.

Några klassiska kombinationer

Chansen att ta flest möjliga stick, och ett stick färre, med bästa spel. Talen räknas med verktyget ovan, med obegränsat antal ingångar och utan hänsyn till budgivningen.

Ett x står för ett litet kort.

Fördelningarna gäller före budgivningen

Tabellen ovan gäller när ingenting är känt om motspelarnas händer. Så fort budgivningen eller spelet avslöjar något ändras chanserna. Har en motspelare visat en lång färg har den andra fler lediga platser för korten i de övriga färgerna, och det är därför troligare att ett visst kort sitter där.

Principen kallas vakanta platser: varje motspelare har tretton kort, och de platser som redan är upptagna av kända kort kan inte rymma det kort du letar efter. Verktyget räknar med att alla platser är lediga, vilket är det rätta när du inte vet något annat.

Maska med åtta kort, toppa med nio

En gammal tumregel säger att den som saknar damen i en färg med åtta kort ska maska, och med nio kort i stället toppa, alltså spela på att damen faller. Regeln stämmer för de vanligaste fallen, men skillnaderna är ofta små.

Med nio kort och ess, kung och knekt saknar motspelarna fyra kort, och damen faller om de sitter 2–2 eller om damen sitter ensam. Att toppa lyckas då i 53,1 procent av fallen och en ren maskering i 50 procent. Med åtta kort är skillnaden större åt andra hållet: bästa spel ger fem stick i 33,9 procent, medan att toppa bara lyckas i omkring 27 procent. Verktyget räknar ut det exakta bästa spelet för varje kombination i stället för att följa regeln.

Verktyget och böckernas tabeller

Tabeller över färgbehandling finns i flera klassiska uppslagsverk, och de räknar i allmänhet som verktyget, med obegränsat antal ingångar och utan hänsyn till budgivningen. Där verktyget skiljer sig från en tabell kan tabellen innehålla ett fel; en upplaga av ett stort bridgeuppslagsverk angav 51 procent för en kombination där rätt värde är 58. Verktyget låter dessutom motspelarna välja det kort som är sämst för dig och annars välja slumpvis mellan likvärdiga kort.

Så kontrolleras verktygen